Dyrast i Nollywood

Nigerias filmindustri fortsätter att ta stora kliv framåt, något som inte minst uppmärksammades i Göteborg Film Festivals fokus på nigeriansk film under 2016. I 76 – en av de mest påkostade filmerna från Nollywood hittills – tas vi tillbaka 40 år i tiden till en politiskt explosiv period i landets historia.

2007 prisades den nigerianske regissören Izu Ojukwu för sin film Sitanda på African Movie Academy Awards i hemlandet. Under det decennium som har passerat sedan dess har han på nära håll kunnat följa hur den nationella filmindustrin har utvecklats i en rasande fart med högre budgetar, längre inspelningstid och högre produktionskvalitet.
- Tidigare filmades en långfilm i Nigeria på mindre än en vecka och budgeten var väldigt låg. Filmen gick direkt till Video-CD och fanns bara ute på marknaden i två veckor. Nu är allting annorlunda, säger han.

Izu Ojukwus nya film 76 är ett ambitiöst projekt som tog tre månader att spela in och hade en historiskt hög budget. Den utspelar sig under en omvälvande tid i Nigerias historia.
– 1970-talet var ett avgörande decennium för landet. Det inleddes med att inbördeskriget tog slut och regeringen fick sedan brottas med den icke-avundsvärda uppgiften att ena landet.

Det såg ut att kunna lyckas, men händelserna 1976 satte ett bryskt stopp för detta: I en militärkupp mördades general Murtala Muhammed, men kuppmakarna lyckades inte fullfölja maktövertagandet och dess ledare, överstelöjtnant Dimka, avrättades.
– Händelserna hade egentligen alla ingredienser för att leda till ett fullödigt religiöst krig, den bräckliga freden var verkligen i fara, säger Izu Ojukwu.

I centrum för filmen finns Dewa, som anklagas för att vara inblandad i mordet av Murtala Muhammed, och Dewas fru Suzi. Filmen får en extra dimension av att de kommer från olika etniska grupper, något Suzis familj inte är förtjust i.

Izu Ojukwu var bara tre år gammal när händelserna som filmen är baserad på ägde rum.
– Jag kan inte säga att det hade någon påverkan på mig då, men militärens ständiga inblandning i landets styre under de år som följde fräschade upp mitt minne och som alla andra nigerianer växte jag upp med ett enormt hat mot armén.

Eftersom militären inte längre har makten kan nigerianska filmare nu åtnjuta en annan form av yttrandefrihet, menar Ojukwu. Men det finns fortfarande saker det inte går att göra film om.
– Nigerianska filmare undviker ämnen som riskerar att väcka stambaserat eller religiöst våld. Vi lever fortfarande i ett bräckligt samhälle.

Anders Calderon

RELATERADE FILMER