En relations ödemarker

Rift, årets avslutningsfilm på Göteborg Film Festival, är ett skräckladdat psykologiskt drama som utspelar sig i kölvattnet av ett kraschat förhållande. Erlingur Óttar Thoroddsen vill med sin andra långfilm fördjupa representationen av HBTQ–rollfigurer i isländsk film.

Vad skulle du säga att Rift handlar om?
– Den handlar om hur ett förhållande kan omvärderas efter att det har tagit slut och om hur två personer kan ha helt olika bilder av vad som egentligen hände. Jag ville undersöka den där märkliga känslan då man vet att något är fel, även om allt ser bra ut på ytan, och där man inte vet om denna känsla är sprungen ur osäkerhet eller om det är något man ska lyssna till. Jag tror att alla som är i en relation går igenom en period där man undrar ”är detta rätt person för mig?”. Du kanske tror att svaret är nej, men vad händer när du senare börjar tveka? Även om dessa frågor är ganska universella ville jag göra en film där det är homosexuella rollfigurer som ställer dessa frågor. Jag tror att homosexuella män tar sig an relationer på ett lite annorlunda sätt jämfört med andra och det är det jag har försökt fånga i filmen. Eftersom förhållanden kan vara rätt skrämmande har jag även fört in en del mystik och psykologisk skräck i filmen, säger Erlingur Óttar Thoroddsen.

Vad fick dig att efter några engelskspråkiga filmer återvända till Island och göra film på isländska?
– Jag hade alltid trott att min första långfilm skulle vara på isländska, men det föll sig så att jag gjorde min första långfilm i Upstate New York. Eftersom det kommer relativt få filmer från Island varje år finns det en fara att det ges en snäv bild av Island och människorna som bor där. Isländska filmskapare har gjort fantastiskt intressanta saker de senaste åren, men jag känner samtidigt att det har funnits en viss likriktning när det gäller historierna och rollfigurerna. Det finns många intressanta röster på Island som av olika anledningar inte är representerade i isländsk film och som en homosexuell filmskapare var det viktigt för mig att min första isländska film handlade om ett ämne som låg mig nära. Det är den större, mer politiska anledningen till att jag gjorde filmen på Island. På ett mer personligt plan ville jag helt enkelt göra en film i hemlandet. Island är en sådan unik plats att det hade känts konstigt för mig att kalla mig en isländsk filmskapare utan att ha gjort någon film där.

Hur är representationen av HBTQ-rollfigurer i isländsk film?
– Det kunde definitivt se bättre ut. På ett globalt plan har Island legat i framkant under decennier när det gäller HBTQ-rättigheter och jag tror att de flesta islänningar anser sig vara väldigt öppna och accepterande. Men samtidigt har HBTQ-röster varit rejält frånvarande i isländsk film och tv. Man kan räkna de filmer som på ett seriöst sätt har porträtterat HBTQ-rollfigurer på ena handens fingrar. Jag var väl medveten om detta innan jag skrev Rift. Jag ville göra en historia om två homosexuella män som varken handlade om att kämpa mot fördomar eller hade ett klassiskt ”komma ut”-narrativ, utan som specifikt handlade om deras förhållande och följderna av det. Jag har aldrig sett det i en isländsk film tidigare.

Din första långfilm var skräckfilmen Child Eater. Vilka av alla isländska mytologiska väsen skulle passa bäst i en skräckfilm? Och du får inte välja ett som äter barn…
– Det finns så många skrämmande isländska folksagor att det är konstigt att vi inte använt oss mer av dessa. Min favorit är historierna om ”det gömda folket”. De bor inne i bergen och tar ibland kontakt med människor om de behöver något eller är i fara. De är oftast vänliga och hjälpfulla, men om du blir ovän med dem kan de vara fruktansvärt grymma. De är en så stor del av isländsk kultur att man har låtit vissa vägar gå runt stora stenar som sägs vara hem åt det gömda folket, eftersom en flytt av stenen skulle riskera att det läggs en förbannelse på vägen. Jag har faktiskt jobbat på ett projekt som handlar om det gömda folket, så det kanske finns möjlighet att se dem på film snart!

Anders Calderon



RELATERADE FILMER