"Massakern har förändrat filmen för alltid"

Vid premiären för The Dark Knight Rises klev en beväpnad man in på en biograf i Aurora, ­Colorado, och sköt 93 biobesökare. Independent­regissören Tim Suttons film tar vid efter ­Gus van Sants Elephant.

Tim Sutton är känd för festivalpubliken sedan indiedebuten Pavilion, hans filmer rör sig ofta i ett independentlandskap präglat av amatörskådespelare och löst sammansatta manus. Dark Night rör på sätt och vis hans regissörskap i en ny riktning när han låter sin fiktion blandas upp med dokumentära drag.
– Fröet till Dark Night var visserligen Aurora-massakern, precis som alla andra blev jag skräckslagen av händelsen, men kort därpå började jag också tänka vidare. Jag hörde historien om hur mannen, när han klev in i salongen med skottsäker väst och började kasta rökgranater, möttes av applåder från publiken. De uppfattade honom som en del av premiärevenemanget. Massakern är hemsk i sig, men händelsen framstår också som något förvridet amerikanskt performanceverk, som en spegling av vår tid, förklarar Tim Sutton.

Vid tiden för massakern arbetade Tim Sutton med sin andra långfilm Memphis, och trots att tiden gick kunde han inte släppa tanken på biografmassakern och på vad den berättade om vår tids Amerika.
– För mig har biografen alltid varit en trygg plats, ett tryggt rum för drömmare där fantasier går i uppfyllelse. I samma ögonblick som Aurora-gärningsmannen klev in i biografen förvandlades det från en plats där man kan fängslas av film till en plats där man kan vara fångad. Jag är inte rädd varje gång jag går på bio, men händelsen har förändrat hur jag ser på film för alltid. Jag var tvungen att göra en film om det.

Resultatet är Dark Night, en film om ett skottdrama på en biograf, men framförallt en film om den sortens samhälle där mördare skjuter ihjäl oskyldiga. Filmen utspelar sig under dagen innan massakern på biografen. Ett gäng ungdomar driver runt i staden, alla bär de drag av ­Aurora-mördaren och även om ingen av dem verkar ha någon orsak, kommer någon att gå in i biosalongen beväpnad. Själva skottdådet visas aldrig i filmen, och det är heller inte det som filmen egentligen handlar om.
– Jag är ingen expert på USA:s vapenregler, jag är ingen sociolog och jag har egentligen ingen aning om varför en ­män­ni­ska väljer att mörda andra. Den här filmen söker inte svar på vad vår tillgång till vapen gör med oss, eller hur vår tids besatthet av glorifierande våldskultur på våra tv-apparater och våra mobilskärmar på­verkat vår kultur. Däremot är det en dokumentation av människor som lever i den här märkliga tidsåldern, en berättelse om den ändlösa spiral av våld vi befinner oss i. I den meningen ville jag ta vid och fortsätta den filmiska dialogen efter Gus van Sants Elephant, för jag tror att det har hänt något avgörande, precis som efter Columbine blir vi lika förskräckta varje gång vi hör om en sådan här massaker. Men jag tror ärligt talat inte att någon blir förvånad längre. Det är så här vårt samhälle ser ut idag.

Olle Agebro

RELATERADE FILMER