Wenglish för nybörjare

Årets Nordic Honorary Dragon Award tilldelas den danska dogmaveteranen Lone Scherfig samtidigt som hennes senaste storfilm får premiär på festivalen. Their Finest är berättelsen om en walesisk filmare som blir indragen i den brittiska propaganda­apparaten under andra världskriget, filmen har redan hyllats över hela världen men markerar också en ny riktning för regissören - efter fem internationella succéer längtar Scherfig tillbaka till Danmark.

Efter det internationella genombrottet med Italienska för nybörjare har Lone Scherfig tagit plats som en av Europas mest spännande regissörer med filmer som An Education, En dag och Riot Club. Själv sammanfattar hon sitt regissörskap blygsamt.
– Det är mest filmer om vanliga män­niskor som sitter vid ett köksbord eller på en säng och pratar om det som är viktigt för dem.

De genomgående dragen i hennes tonsäkert dialogdrivna dramer är möjligen dämpade, men hennes senaste film Their Finest har en lite mer spektakulär inramning. Ett brittiskt filmteam lett av en ung kvinna arbetar med en propagandafilm för att stärka moralen efter Tysklands flyg­anfall under andra världskriget.
– Den skildrar en fantastisk tid inom filmindustrin. Filmerna från den perioden är sensationella, och film har aldrig haft större betydelse än då. Det var en sådan glädje att göra film om filmskapande och om en ung kvinna som finner sin professionella identitet, säger Lone Scherfig.

Hon föddes 1950 i Søborg utanför Köpenhamn och gick ut den Danska Filmskolan 1984. Efter några år av arbete med reklamfilm och dramaproduktioner för tv långfilmsdebuterade hon som regissör med Kajs födelsedag 1990. Men det var med Dogma 95-filmen Italienska för nybörjare som hon fick sitt stora genombrott.
Men när hon väljer en favorit ur sin egen katalog så blir det hennes första engelskspråkiga film – Wilbur Wants to?Kill Himself från 2002.
– Titeln kan kanske verka lite avskräckande men jag är väldigt stolt över den filmen, den har en stor värme, säger Lone Scherfig.

När hon börjar prata om sitt regissörskap, sin regi och sitt filmspråk återkommer hon ofta till begrepp som tydlighet, ton, estetik, värden och värderingar.
– Som regissör är det min uppgift att få ut det bästa av allas idéer. Ingen regissör kan vara bra på allt, det gäller att veta vad man ska hålla i själv och vad man ska överlåta till andra. Jag prioriterar alltid att jobba tätt tillsammans med manusförfattaren och skådespelarna. Dessutom är jag väldigt involverad i postproduktionen. Men inom vissa andra områden har jag inte alls den där totalkontrollen, utan ser istället till att jag jobbar med människor jag litar på, säger Lone Scherfig.

Hon kommer in på sina kollegor som jobbar på motsatt sätt, som kräver att få ha den där totala kontrollen över allt, men att hon inte förstår hur de gör.
– Jag gillar livet och jag gillar när verkligheten gör sig påmind, när det inte blir precis som man tänkt sig. Humor är viktigt för mig, det ger en frihet istället för extrem kontroll.

Hyllade An Education från 2009 var den första filmen där Lone Scherfig jobbade helt med någon annans manus. Hon beskriver processerna som mycket olika beroende på om hon jobbar med eget manus eller någon annan författares, en insikt som blivit tydligare sedan hon också skrivit manus åt andra regissörer – Andrea Arnolds Red Road och Pernilla Augusts Den allvarsamma leken.
– Ibland när jag regisserar en film som jag skrivit själv så längtar jag efter att kunna gå och be manusförfattaren om råd. Men annars är det ofta enklare att jobba med något som jag skrivit själv. Framförallt är det väldigt härligt att se skådespelare göra mina skämt roliga, att se att det funkar, säger hon.

På frågan om vad hon själv ser som sin starkaste sida som filmskapare svarar hon att hon tror att det betyder mycket att hon litar på publiken.
– Och att jag gör filmer om något jag antingen tycker mycket om eller är oroad över, att jag bryr mig, säger Lone Scherfig.

Att hon lämnade Danmark för att göra engelskspråkig film har både blivit en utmaning och en fördel. Självklart är det svårare att regissera på ett språk som inte är ens eget och en större publik gör att det finns mer att leva upp till. Men samtidigt finns en stor fötjänst med att inte vara på hemmaplan menar Scherfig.
– Jag tycker om att göra filmer om så­dant som jag inte vet så mycket om, att inte vara hemma i miljön är inspirerande i sig. Det gör att jag kan se saker med nya ögon, säger hon.

Men med hennes nästa film, en film som hon beskriver som samma typ av historia som Italienska för nybörjare, kommer hon vara tillbaka på hemmaplan igen.
– Det är en dansk-svensk-­kanadensisk produktion som kommer vara fylld av både humor och känslor. Det känns särskilt roligt nu när jag får ett nordiskt pris trots att jag jobbat så mycket i England. Det är fantastiskt att få känna att mitt arbete är uppskattat i den värld jag kommer ifrån. Även om jag gillar att jobba utomlands så är jag mycket glad över att få kunna sova i min egen säng under mitt kommande film­projekt.

Malin Haawind

RELATERADE FILMER